Idag var det som vi väntat på sååå länge - rutinultraljud! Även i skrivandets stund kan jag inte förstå det som hänr idag, det är helt otroligt! Sk förklara lite mer.
Under morgonen började nervositeten direkt när jag vaknade.Jag kunde inte få i mig någon mat, men försökte dölja det genom att fixa iordning mig med både smink och håret (smink är väl vanligt, men håret är väldigt ovanligt). Men så fort vi gick hemifrån till bussen var det svårt att släppa, och ulkade hela vägen till östra. Detta lugnade sig inte förrän vi såg bebisen.
Men så fort vi såg bebisen där inne så slöpptes allt och jag blev så lugn i själen. Jag kunde verkligen inte fokusera på någonting annat alls. Känns knappt som om jag ens blinkade under hela ultraljudet, bara stirrade på skärmen där man såg våran bebis! Bebben var frisk och allt såg så bra ut! Hon kollade ordentligt på hjärtat och kammarna, mätte kroppsdelar och förklarade allting för oss som syntes. Lårbenet, ryggraden, benen, armarna, huvudet, även det som sågs tydligt var det var förklarade hon vad det var för något och det var så skönt.
Lillen var livlig som bara den! Var till och med svårt att få till en bild. Och bebisen kickade som bara den, sjukt långa ben också! Sedan såg vi lillen få hicka och svälja fostervatten, himla häftigt var det! Och sååå overkligt! ♥ Hon som gjorde ultraljudet sa även att min moderkaka var i bakvägg, så var inte så konstigt att jag kände saker redan i vecka 17 och att jag känt ganska starka buffar (som jag nu är säker på att det är sparkar).
Och inte nog med det så var det ganska tydligt att se vad det var för något (hon som gjorde undersökningen sa såklart att det inte är 100% säkert genom ultraljud, men hon var vääääldigt säker på vad hon sett. Tror hon sa mycket så för att de inte får säga att det ÄR någonting då det kan visa fel. Men jag tvekar inte för en sekund).
VI SKA FÅ EN LITEN FLICKA! ♥♥♥
Under morgonen började nervositeten direkt när jag vaknade.Jag kunde inte få i mig någon mat, men försökte dölja det genom att fixa iordning mig med både smink och håret (smink är väl vanligt, men håret är väldigt ovanligt). Men så fort vi gick hemifrån till bussen var det svårt att släppa, och ulkade hela vägen till östra. Detta lugnade sig inte förrän vi såg bebisen.
Men så fort vi såg bebisen där inne så slöpptes allt och jag blev så lugn i själen. Jag kunde verkligen inte fokusera på någonting annat alls. Känns knappt som om jag ens blinkade under hela ultraljudet, bara stirrade på skärmen där man såg våran bebis! Bebben var frisk och allt såg så bra ut! Hon kollade ordentligt på hjärtat och kammarna, mätte kroppsdelar och förklarade allting för oss som syntes. Lårbenet, ryggraden, benen, armarna, huvudet, även det som sågs tydligt var det var förklarade hon vad det var för något och det var så skönt.
Lillen var livlig som bara den! Var till och med svårt att få till en bild. Och bebisen kickade som bara den, sjukt långa ben också! Sedan såg vi lillen få hicka och svälja fostervatten, himla häftigt var det! Och sååå overkligt! ♥ Hon som gjorde ultraljudet sa även att min moderkaka var i bakvägg, så var inte så konstigt att jag kände saker redan i vecka 17 och att jag känt ganska starka buffar (som jag nu är säker på att det är sparkar).
Och inte nog med det så var det ganska tydligt att se vad det var för något (hon som gjorde undersökningen sa såklart att det inte är 100% säkert genom ultraljud, men hon var vääääldigt säker på vad hon sett. Tror hon sa mycket så för att de inte får säga att det ÄR någonting då det kan visa fel. Men jag tvekar inte för en sekund).
VI SKA FÅ EN LITEN FLICKA! ♥♥♥